Ikväll jobbade jag sent igen och kom hem tjugo i sju. Jag hade bestämt mig för att ikväll skulle jag springa och så var det med det. Byte om och gav mig ut och efter en kilometer kändes det som om det tog stopp i bröstet. Det känns som om jag har mindre och mindre lungkapacitet för varje dag som går. Efter tre kilometer tog det tvärstopp och jag fick gå hem. Då var jag så trött att jag gäspade konstant och bara kände för att lägga mig. Huvudvärken smög sig på och ledsenhet. Varför ska just jag drabbas av det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar