Jag har funderat mycket över vad det är som gör, att jag inte kan springa tre pass per vecka. Varje gång jag försöker, börjar benhinnorna krångla. Kanske beror det på min ålder, eller att jag började löpträna först när jag var nästan 50. Kanske sprang jag för långa (för min kropp) pass för tidigt. Kanske tar det längre tid för mina benhinnor att läka, än jag har trott. Även om benen har känts bra, kanske inflammationen inte var helt utläkt.
När jag ställde lite frågor till löpcoachen, som hjälpt mig med löpteknik, ställde han motfrågor till mig. Har du gjort tåhävningar? Har du gått på hälarna? Lite skamset fick jag neka. De övningarna gör faktiskt stor nytta, så han. Mmm, svarade jag och lovade att följa hans rekommendationer. Han tyckte också att jag skulle massera benhinnorna/framsida underben fem minuter/ben varje kväll med hjälp av min knottriga boll. Om det ligger någon liten inflammation kvar, kan den släppa genom massage, tydligen.
Som tur är frågade han aldrig om jag värmer upp, innan jag ger mig ut. Det brukar jag aldrig heller göra eftersom jag tycker jag springer så långsamt. Inte varvar jag ner med långsam jogg heller. Jag går hem den sista biten och nu när det är kallt, ser jag till att den sträckan blir kort.
Det var tre dagar sen jag pratade med coachen och jag har inte gjort något av det jag lovade. Otroligt dumt, men idag ska jag börja. Tänk att jag kan vara så lat, när det gäller så små enkla åtgärder. Möjligen beror det på min misstro om effekten. Jag har lite svårt att ta in, att de små åtgärderna ska hjälpa. Men om jag aldrig provar, kan jag inte heller uppleva någon effekt.
Trots allt är jag glad och tacksam över att min kropp klarar att springa mellan 14-17 km/vecka. Jag ser det som bonus om kroppen håller för längre distanser.
Bilden är från ett löppass i somras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar