Under natten sov jag otroligt och drömde att jag hoppade över backintervallerna. Som du förstår var jag så omotiverad, som bara jag kan bli ibland. Jag vaknade till och tänkte "nu hoppar jag av Röhnisch Running School, jag orkar inte med det". Somnade om, drömde att jag tränade Trx istället. Vaknade strax före sju med en olustkänsla, vill inte! Gjorde i ordning frukost och tittade på gårdagens "Biggest loser". Kan dem, kan jag, tänkte jag och bytte om.
Jag promenerade till första backen och frös om händer och fötter. Första turen uppför backen kändes fötterna stela av köld och jag vickade till lite med ena foten, så där man kan göra, när man inte är uppvärmd (jag avskyr uppvärmning, det är bara så). Under 90 sekunder sprang jag så fort jag förmådde uppför backen och det upprepade jag 7 gånger. Sen gick jag till nästa backe, där jag sprang 45 sekunder uppför x 7.
Här du provat någon gång att springa uppför en backe så snabbt du förmår under en viss tid, för att sedan upprepa det? Om inte, testa! Det är så himla jobbigt och jag beundrar verkligen dem som förmår att jogga nedför backen. Jag klarar inte det, utan går nerför.
Sammanlagt blev det en tur om knappt 8 km med räknat gång till och från backarna. Som vanligt blev jag lite kräkfärdig efteråt. Men nu är det gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar