Att springa med kippande andning...

Äntligen har jag fått in lite Trx-träning! Axlar, armar, rygg och mage fick sig en omgång. Därefter småjoggade jag till spåret där Ida mötte upp. Vi började jogga, men farten höjdes successivt (av någon underlig anledning) och snart sprang benen och min kippande andning startade. Herregud vad hemskt det är! Det känns som att springa intervaller, med den skillnaden, att jag aldrig joggar eller stannar emellan. Inte blev kippandet mindre i motvinden. Så många gånger kom tankarna på att ge upp. Men Ida peppade "gud vad duktig du är" och jag kippade och kippade (undrar om jag är blålila i ansiktet?). Rundan om drygt två kilometer klarades av utan gåstopp den här gången(seger i sig).  Därefter gick vi ett varv. Efter en kilometers gång, kände jag mig "normal" igen och kunde rappa på stegen lite.  Sammanlagt blev det en timmes träning. Nu är jag trött, nöjd och glad =)