Yogamorgon

Vaknade och kände mig fortfarande hängig. Mannen jobbar och jag åt frukost ensam och tyckte oerhört synd om mig själv. Just nu ser jag inte klok ut heller med svullna ögon (de kliar kopiöst trots allergidroppar), vilket heller inte är särskilt upplyftande- Nåväl, jag tog mig i kragen, tände alla levande ljus jag kunde och tog fram yogamattan. Eftersom jag inte känner mig helt hundra (huvudet dukande varje gång jag böjde mig ner mot fötterna) tog jag det lugnt och gjorde inga försök till genomhopp. Mellan varje sittande övning ska man göra ett så kallat genomhopp. Det innebär att man från sittande korsar benen, lägger all tyngd på armarna och hoppar med benen bakåt (utan att flytta armar eller händers position) och därifrån gör man en armhävning, och går upp i hundens position (det här är en slarvig beskrivning och min yogalärare skulle inte vara nöjd) sen ska man hoppa därifrån med korsade ben in mellan armarna (som inte får rörda sig utan armar och händer står stabilt i samma position).

Ja, det låter ju bra och jag är lika fascinerad varje gång jag ser människor faktiskt klara de här genomhoppen. Själv känns det som jag har för korta armar och för tung rumpa. Men jag brukar klara att "korva mig" bakåt, med fötterna i kors, släpandes, skavandes i matten och med stor ansträngning hoppa bakåt (med en rejäl duns). Däremot klarar jag aldrig att hoppa från hundens position till sittande utan att flytta händer och armar...

Här är jag med mina svullna kliande ögon...

 Jag yogade i alla fall igenom det jag kan. Kroppen kändes stelare än vanligt, men efteråt var jag nöjd att jag tog mig igenom det.