Joggingpremiär

Idag joggade jag och bästa vännen. Det gick faktiskt väldigt bra, konstigt nog. Vi har inte joggat sedan i somras, men det kändes toppen. Fördelen med jogging är att det är snabbt undanstökat, till skillnad från promenader. Samtidigt fick jag mycket fritid denna kväll som jag inte annars har när jag tar ett par timmars promenad. Nu var jag istället borta en timme allt som allt. En kort promenad till spåret, 25 minuters jogging och därefter en omväg hem för att kyla ned sig. Vädret har ju varit toppen idag! I morse var det mulet och dimmigt men varmt. Sedan kom solen och det blev ännu varmare. När jag gick hem från spåret mötte jag fyra ungdomar med systemkassar i händerna (och det är måndag i dag) och det kändes otroligt somrigt.

Två fönster klara

Två fönster är bara från färg och kitt. Visst är det trevligt med många fönster. Det blir ljust och fint inne. MEN det är inte så muntert att renovera dem! Allt som allt handlar det om sex fönster. De små ser harmlösa ut, men de tar nästan lika lång tid att skrapa som de stora.

Nästa steg är att slipa dem, olja in dem och kitta om dem och därefter måla dem med oljefärg. De har tidigare varit målade med vattenbaserad färg. DET gillar jag inte! Jag är övertygad om att dessa fönster behöver oljefärg. Dessutom är ju oljefärg SÅ mycket snyggare.

Kitt bort!

När jag har luckrat upp kittet med fönsterskapan petar jag bort det med spackelspaden. Allt som allt är det ett riktigt tråkigt arbete som tar tid.

Dags för fönsterskrapa

Med den här förnsterskrapan (som man använder till spishällar) luckrar jag upp kittet. Ibland sitter det som berg, ibland rasar det bara av.

Skrapning av fönster

När man märker att fägen "bubblar" under värmepistolens luft är det dags för skrapning. Trots att färgen borde vara uppluckrad, får jag ta i ganska kraftigt för att bli av med färgen. Men jag tröstar mig med att gäddhänhet på armarna minskar. I varje fall får jag träningsvärk där, så någon nytta måste det göra...

Fönster

Idag har jag hållt på med fönstrena. Först får jag blåsa med värmepistolen (försiktigt så att inte varmluften kommer på glaset, för då säger det klick och så spricker det...). Som synes har jag ett speciellt munstycke till värmepistolen, så att luften riktas från glaset.

Promenadkompisen drömmer om att bada

Mer naturbilder

Altangolvet

Under altangolvet fanns ett vanligt mörkt "trallvirke", ja förutom i kanterna, där det tydligen har byggts ut med annat virke. Ja, fyrkanten som ses i det vänstra hörnet döljer ett hål (herregud!). Mannen i huset fick sätta över de brädorna så att ingen råkar trampa ned i hålet...

Altan börjar rivas

Nu har vi börjat riva den inglasade altanen. Det var ju meningen att boden skulle rivas, men vi lyckades inte låna lastbilen vi hade tänkt, därför började vi så smått med altanen istället. Bakom den vitlaserade panelen gömde sig en ganska okej huspanel (dock utan läkt). Det finns tre stora hål i den efter eldosor (!), så just de brädorna får vi byta.

Morgonpromenad

Förutom att vi möter en mängd olika djur, så lyckas vi hitta vackra områden att promenera i. Det är svårt att tro att vi faktist befinner oss i stan, när man ser den här bilden. Vi bara gick och njöt hela tiden.

I morse var det extra spännande, eftersom vi gick över en fallfärdig bro (med vatten under). Hela tiden delar vi en massa fantastiska naturupplevelser. När jag kom hem visade det sig att jag hade varit borta i nästan tre timmar.

Djurisk dragningskraft

Nu har vi konstaterat det, jag och promenadkompisen måste ha den rätta djuriska dragningskraften. Så gott som varje gång vi är ute ser vi någon typ av djur...

Idag träffade vi den här vackra svanen under vår morgonpromenad.

Studsmatta uppställd

Efter mycket tjat är studsmattan uppställd igen, till tjejernas stora glädje. Syskonbarnen kommer också att uppskatta den, när de kommer på besök. Visst är det roligt att studsa runt lite, men det är också ett evigt släpande hit och dit med den när gräset ska klippas.

Bäst att njuta av den korta tid barnen bor kvar och låta dem ha de få nöjen den kan ha i vår pyttiga trädgård...

Underbart med vår

Varje morgon går jag till jobbet. Ofta tar jag omvägar för att få in en liten morgonpromenad. Just här där bilden är tagen, är det helt underbart att gå. Fåglarna kvittrar och sjunger hela tiden och frånvaron av motorljud är skön. Det är omöjligt att känna stress i den här miljön!

Trist väder

Idag har det varit trist väder med regn och mer regn. Turligt nog var det uppehåll ikväll, så att jag och kompisen kunde ta en promenad om två timmar. Som vanligt pratar och bubblar vi så att vi knappt minns var vi går. 25554 steg kom jag upp till idag. Inte så pjåkigt!

Varje morgon tar jag en liten omväg till jobbet, i syfte att få fler steg. Häromdagen fick jag sällskap av en okänd man. Han väntade på mig och slog följe med mig.
- Vilket fint väder det är ute, konstaterade han.
- Ja, sa jag.
- Vad varmt det är fortsatte han och stirrade på mig.
- Ja, sa jag och rättade till vindjackan jag hade hängt över ryggsäcken.
- Varför har du så mycket kläder på dig? frågade han.
- Ähum, mumlade jag.
Den här morgonen var det soligt ute men dock bara 7 grader varmt. Han hade kortärmad piké, kortbyxor och sandaler. Jag hade jeans och en stickad bomullströja och som sagt jackan hängde över väskan. Mannen verkade inte ta illa upp av mitt mummel, utan fortsatte att konversera och frågade vart jag var på väg och var jag jobbade. Till slut frågade jag honom vart han var på väg.
- Till en gammal flamma förstår du lilla gumman, svarade han. Fast tillade han, du är ju inte sååå liten, men du är ju kortare än mig, la han till.

Tänk vad mycket man får vara med om när man promenerar = )

Andra lagret grävs bort!

Här gräver jag bort det andra lagret jord. Tyvärr är jag alldeles slut i min vänsterarm (den man styr spaden med när man är högerhänt). Så idag blev det bara en timmes grävning. Retligt när jag egentligen har energi för mer. Nu har jag kommit till ett sandlager i alla fall, vilket är bra = )

Taktegel bort

Boden är tom och takteglet är bortplockat. Pust! Nästa helg hoppas jag på att vi river den! Takstolarna är intakta, så dem ska vi ta vara på, men resten ska bort.

Underbar morgon!

Vilken underbar morgon! Solen sken från en klarblå himmel och det var vindstilla. Arbetsenergin strålade ikapp med solen! Här ska jobbas!

Rivningsprojekt

Imorgon ska jag tömma den här boden på grejor och förhoppningsvis hinner jag i alla fall börja att plocka ned takteglet. Mannen i huset ska bygga en ny bod på annan plats. Själv funderar jag på att skaffa pallkragar där boden har stått och göra en liten örtodling.

Annan tipplats

I det vänstra hörnet av bilden har jag börjat tippa matjord. Just där har vi praktiskt taget ingen jord alls (bara sand). Däremot har jag inte lyckats se varken sand eller lera hur mycket jag än gräver i lagret under gräslagret (där altan ska byggas). Jag frågade mannen i huset hur det blir om det inte finns lera eller sand under. Det kan ju inte vara bra när man ska gjuta för plintar? Vi misstänker att de förra ägarna har lassat på en hel del jord för att jämna ut tomten.

Ännu en bild

Ja, här kan man kanske ännu bättre förstå varför jag har hyst en rädsla för att ramla nedför sluttningen. Den så kallade "pergolan" står ju precis där jag har tippat. Betänk hur många gånger jag har balanserat där med en fullastad tung kärra.

Här tippas det bortgrävda

Här har jag tippat alla skottkärror med jord. Varje gång har jag varit livrädd för att tappa taget och ramla ned med skottkärra och allt. En syn som säkert skulle uppskattas av grannarna... = )

Översta lagret är borta!

Nu är det översta lagret med gräs bortgrävt! Fem timmar tog det, men nu är det borta!

Päronträdet

Nu har jag köpt mig en ny mobil som har en bättre kamera. Därför kunde jag inte låta bli att fota blommorna på vårt päronträd. Hoppas att det blir lika många päron i år som förra året. De är supersmaskiga!

Räddande ängel

Min vänsterarm värker rejält efter två timmars grävande. Fattar inte varför det ska vara så svårt att byta hand/arm och fot vid grävning och skottning. Efter några försök att byta arm och fot, var det bara att ge upp. Som tur är kom bästa väninnan med bullar och glada tillrop. Vad skönt det är med fikapauser! Tyvärr kom jag inte igång igen efter fikat. Fast det beror väl också delvis på att det regnade och haglade ute. Blåsten tilltog alltmer och vänsterarmen värkte onödigt mycket. Mannen i mitt liv tyckte att jag inte skulle utmana ödet och ta i för mycket på en och samma dag.

Nu ska jag ta en dusch och sedan glutta ut genom fönstert med jämna mellanrum och fantisera om hur jag sitter på den inglasade altanen nästa år vid den här tiden...

En tredjedel klar...

Ja, så här mycket blev klart idag.... En tredjedel ungefär

En bit på väg

Här har jag kommit en liten bit på mitt grävande.... Pust!

Grävning

Det gick rätt lätt att gräva, i alla fall till att börja med. Konstigt nog var det allra tyngst att gräva upp de partier med lite gräsväxt.

Underarbete för altan

Kockan 9:00 stegade jag ut och tog mitt första spadtag där altan ska vara. Mannen i huset anser att det inte gör något om det finns jord och gräs under altanen, medan jag vill ta vara på det. I vår trädgård finns det massor av ställen att fylla igen.

Älg i spåret

Ja, den här lilla älgen träffade jag och min promenadkompis på häromdagen. Tyvärr är inte min mobilkamera alltför bra, så bilden är lite suddig. Vi går ett spår som är 2,4 km, och under det tredje varvet såg min kompis älgen. Hon brukar gå långsamt, men efter mötet med älgen gick återstoden av promenaden i rask takt. : )

Igår hade vi bestämt oss för att gå fyra varv. När vi var inne det sista varvet stod han eller hon där lite gömd bakom ett par björkar. Stackars lilla älg som såg så förvirad ut. Min kamrat fick en uppsving i farten ännu en gång.
Ormar är min kamrats stora skräck. Till skillnad från mig som avskyr möss och råttor. Jag har sett ormar på spåret två gånger och det ska bli intressant att se vilken fart kamraten får när vi träffar på orm. Vi blev båda paralyserade av skräck vid ett annat tillfälle när en ilsken lös hund kom emot oss skällandes och morrandes. Hunden reste till och med ragg. Vi stod och höll om varandra och stirrade glasartat på hunden under skrämda pip och halvkvävda skrik. Ha, ha, måste ha varit en rolig syn. Undrar just var ägaren befann sig? Som tur var lyckades vi komma ur vårt paralyserade tillstånd och lämna hunden i rask takt. Men han/hon förföljde oss faktiskt en bit. Puh!